Kodnamn Felix

Igår, fredag, var insparksfesten på skolan och det var trevligt men inte så att jag ville stanna hela natten. Min imitation av en utomjording lockade fram en del skratt så kursarna var glada och skrattade innan jag gick, man måste ju ta farväl på ett bra sätt. Jag ville hellre hitta på hyss än att sitta kvar hela kvällen...

A och L ni vet vad jag menar - Kodnamn Felix
I hopp om ett hej, en kram och en sak jag glömde senast begav jag mig till Solna. Väl medveten om att alla inte tycker om överraskningsbesök efter klockan 22 tog jag en risk - Felix sov så han svarade inte ens i telefonen. Det var kallt ute. Igår var Solna kallaste platsen på jorden. Jag är övertygad om det! (får väl skylla mig själv som är ute å springer i klänning å högklackat utan strumpbyxor). Som tur var gick bussen hemåt precis när jag kom till hållplatsen.

Lördagsförmiddagen har runnit iväg med film och chips under en filt, skönt. Nu blir det plugg plugg plugg innan jag ger mig iväg på cykeln i ett försök att hitta till mamma (Det ska finnas tårta där säger dom så jag måste ju dit och undersöka saken).

Dagens Tips: köp luft på burk och få en lite tystare dator.. och renare..

Varför stänger du mig ute? (kan läggas till föregående inlägg)

Min närmaste väninna vägrar ha någon kontakt med mig. Hon svarar inte på telefon eller datorn och jag har ingen aning om varför. Har jag hamnat i onåd? varför isåfall? Det var lite 'stuff' efter midsommar då hon och Skalman hamnade i diskussion men det har varit lite småskumt ända sen början av våren tror jag.

Är man så nära vänner som vi så tycker jag att man borde kunna förklara vad som är fel. Jag tycker att man är skyldig varandra det.
Vill du ha en paus för att du vill vara ifred - säg det! Är du arg på mig för något så tala om det så jag kan förklara eller be om ursäkt! Har du insett att du inte bryr dig längre eller att vi är från olika världar - snälla förklara det då.
Det är fruktansvärt när viktiga personer som står en nära bara försvinner utan förklaring. Du vet att jag har extra svårt för sådant beteende efter allt K har gjort. Är du besviken på mig för hur jag hanterade situationen när han dök upp? Du vet inte ens vad som har hänt. Jag behövde dig där då.
Du är den jag vill vända mig till med mina tankar och känslor för stöd. Det är dig jag vill dela det senaste skvallret och roliga upplevelser med. Jag vill finnas där för dig. Jag trodde det var ömsesidigt. Det har varit så i flera år. Men nu stänger du mig ute totalt.

Det gör ont Jenny

När ska det vända?

Det känns som att jag har haft bara otur senare delen av sommaren...
trampad av en häst (det var iofs i början på sommaren men ändå nu är det synd om mig och jag vill klaga!)
Blir lurad och bestulen av K.
Ramlar nerför en trappa
Blir sjuk när jag ska packa ihop inför flytten.
Panik med att packa upp och försöka komma igång med studierna på samma gång.
Blir jag sjuk igen (samma 3stegs förkylning som innan flytten - hals - näsa -lungor).
Och nu har jag urinvägsinfektion känns det som!

När ska jag kunna må bra rent fysiskt - inte vara tokstressad - och få den där känslan av att allt faktiskt är rätt ok och rullar som det ska?!

Tänkte försöka ha någon ledig kväll men uppenbarligen är det meningen att jag ska vara bitter och sitta med näsan i kurslitteratur för att komma ikapp och må dåligt på ett eller annat sätt... so - if that's the way it's gonna be... ...jag har glass, chips, kakor - jag kan lika gärna passa på att bli fet samtidigt!

Faväl till Linkan med ett snörvel

Helgen är avklarad och jag har tagit farväl av Linkan. Flyttstädning tar längre tid än jag trodde och hyresvärdens mamma klagade på mig för att jag inte var klar och ifrågasatte mitt arbete. Jag tyckte hon kunde stoppa huvudet i en hink med is men det sa jag inte. Lägenheten kommer stå tom och hantverkare kommer vara där och arbeta så allt kommer hinna bli smutsigt innan december när någon kommer bo där igen.

Resten av helgen gick till skvaller med tjejerna men inte ens de vet allt - jag har alltid lite som ingen annan får veta.... (ooh jag vet nu blir ni nyfikna.. haha..). Han med lite Dannebjörnen, Skalman, Pojkarna P och Oskar också. Jag kommer sakna er därborta!

Så nu är jag stockholmare på riktigt igen. Jag sitter här i pepparkakshuset och är väldigt allvarlig. Det är dags att skärpa mig och ta itu med studierna så att jag klarar dem på riktigt.
Varför är det så lätt att falla för frestelser och lura sig själv?! - jag ska bara...fika lite... umgås lite... sova lite... ta en pause... Skärpning!
Fast nu är jag förkyld.. så jag behöver ta det lite lugnt (det är ju så ansträngande att läsa kurslitteratur eller hur?! titta nu är jag igång igen - kan nån säga till mig på skarpen?)

spagetti under strumporna och barndregel

Det var ett tag sen sist och jag vänjer mig nog snabbt igen. Det är en konst att få i sig själv mat samtidigt som man matar en liten och ser till att två andra är glada å blir mätta.
Har tänkt skriva många saker men aldrig kommit mig för att logga in.

Jag är klart godkänd av barnen. Har insett att jag trivs bäst med de små som är i åldern där de kan springa omkring och förstå en del men innan de börjat prata ordentligt. Det är så enkelt och självklart i den åldern. Sorgerna är visserligen enorma när världen inte fungerar som den ska precis som den blir för mig snart 22 år gammal. Men småttingarnas otroliga lycka och rena skratt är så mycket starkare än jag haft på länge. Enstaka glimtar går inte att jämföra. Undrar hur livet sett ut om de där bubblande glädjetjuten tagit sig fram så fort allt är underbart istället för att alltid blanda ut glädjen med stress, ångest, funderingar och realism tills det enda som finns kvar är ett svagt osäkert leende.

filosofisk jag blev.. imorn bär det av hemåt.. Fast Linkan är inte hemma längre. Stugan(pepparkakshuset) börjar komma i form för att axla ansvaret det innebär att bära titeln Hem.
Lugnet har börjat komma tillbaka och jag avsätter tid åt galenskaper. Jag kan klara den här utbildningen. Jag kan få det att fungera med jobbet och pepparkakshuset kan så småningom bli underbart. se så positiv jag är :)