spagetti under strumporna och barndregel

Det var ett tag sen sist och jag vänjer mig nog snabbt igen. Det är en konst att få i sig själv mat samtidigt som man matar en liten och ser till att två andra är glada å blir mätta.
Har tänkt skriva många saker men aldrig kommit mig för att logga in.

Jag är klart godkänd av barnen. Har insett att jag trivs bäst med de små som är i åldern där de kan springa omkring och förstå en del men innan de börjat prata ordentligt. Det är så enkelt och självklart i den åldern. Sorgerna är visserligen enorma när världen inte fungerar som den ska precis som den blir för mig snart 22 år gammal. Men småttingarnas otroliga lycka och rena skratt är så mycket starkare än jag haft på länge. Enstaka glimtar går inte att jämföra. Undrar hur livet sett ut om de där bubblande glädjetjuten tagit sig fram så fort allt är underbart istället för att alltid blanda ut glädjen med stress, ångest, funderingar och realism tills det enda som finns kvar är ett svagt osäkert leende.

filosofisk jag blev.. imorn bär det av hemåt.. Fast Linkan är inte hemma längre. Stugan(pepparkakshuset) börjar komma i form för att axla ansvaret det innebär att bära titeln Hem.
Lugnet har börjat komma tillbaka och jag avsätter tid åt galenskaper. Jag kan klara den här utbildningen. Jag kan få det att fungera med jobbet och pepparkakshuset kan så småningom bli underbart. se så positiv jag är :)

...första dygnet...

Blommorna har fått komma fram
Jag har hittat en handduk och tvål till toan.
Invigt duschen i källaren och jobbat lite.
Jag lyckades gräva fram sängen och fick sova inatt.
Till och med det tredje elementet är igång och lacknafte lukten börjar vädras ur.
Dom har lovat att golvet inte kommer rasa in om jag har fest - men alla möbler lutar inåt mitten och kommer behöva pallas upp i framkant.

Det återstår att klara av att laga mat, få plats att lägga ut trasmattorna och få undan ett antal kartonger till, få upp tavlor och masker ... behöver ett korsstag till bokhyllan så några kartonger kommer få stå en vecka minst.

Jag vill att någon ska komma och hålla om mig och ge mig ett extra dygn för jag måste komma ikapp med studierna till gruppmötet imorn.

Det är lite jobbigt just nu även om jag vet att det blir bättre.

In the gingerbreadhouse...

...är det kartonger överallt.
Och jag ligger redan efter med plugget.. snälla nån .. ring och peppa mig

Häxan till Pepparkaksstugan - nu är det dags!

Imorn är det dags igen. Den här gången har jag mer än någonsin tidigare men det ska nog gå ändå. Förhoppningsvis lever akvariefiskarna när vi kommer till linkan imorgon men mest orolig är jag för Bebisblomman- kommer den överleva flytten utan problem?

Kartonger och möbler ska spridas ut över stan och jag tvivlar på att allt kommer hamna på rätt plats direkt, men det löser sig med tiden. Hur som helst ska det bli otroligt skönt att få ordning och börja på riktigt här uppe.

Jag har funderat på det där och jag tror det finns två sorters människor (iallafall om man ser till unga vuxna/studenter) A) Man vill bo i korridor eller kollektiv för man vill ha liv och rörelse och aldrig vara ensam. B) Man är som jag och sätter stort värde i att få klara sitt eget. Ha sina tider och sätt utan att någon stör sig eller att man ska behöva störa sig på någon annan.
Visst går det utmärkt att bo på en madrass på golvet. Fast att ha kläderna i en byrå istället för en hög på golvet, att kunna spela musik på kvällen istället för att tassa på tå till toan för att inte väcka mamma. Att laga och äta när det passar mig ... eller vänta.. det är rätt skönt att slippa laga mat varje dag och äta ensam.. hmm. men ja.. jag tror ni förstår.
Det ska bli skönt för häxan att flytta in i pepparkaksstugan!

Första dagen på socionomutbildningen

Det började i en halvfull aula med olika personer från olika håll som skulle prata. Tyvärr känns det som allt som sas under dagen gick in genom ena örat och ut genom det andra.... Ska bli intressant att se vad som händer de närmaste veckorna och om jag kommer få problem då jag inte orkat ta itu med att skaffa kurslitteratur ännu.

Du A ... vi är runt 30 i klassen och gissa hur många killar?! mmm 2st ha ha!

Allt verkar rätt bra fast jag är väldigt besviken å en sak : det finns ingen nollningstradition på socialhögskolan i Stockholm Eftersom min utbildning i Linkan var ganska nystartad var nollestohejet inte så omfattande vilket lett till att jag hade en del förväntningar nu. Men vi lär säkert känna varandra med tiden.