Fel dag att säga de orden - jag är inte på topp

Han står där och tittar på mig.

Du är konstig, du är skum.
Jag har aldrig varit med nån som visar så lite hänsyn...

Vi tänkte för olika för att kunna få det att funka men jag saknar fortfarande de bra stunderna. Även om jag inte tänker och reagerar likadant som han så tyckte jag väldigt väldigt mycket om honom och jag tycker fortfarande att han är en väldigt bra kille.
Men de där orden gjorde ont.

Han tycker jag inte visar någon hänsyn medan jag tycker han är en dramaqueen. Jag förstår inte och ser inte problemen där han såg dom. Något jag inte ens reflekterar över blir en stor sak för honom. Är han för känslig eller är jag för okänslig. Vi var och är olika. Då blir det problem. Kan man inte acceptera det utan att klaga på varandra hela tiden?
---------------------------------
Slutar alla historier på samma sätt? Börjar med pirr i magen, förväntan, bultande hjärtan som förr eller senare planar ut till en välmående mysig tvåsamhet. Men så händer nåt, eller så saknas nåt och man klarar inte av att upprätthålla situationen eller så klarar man inte av varandra längre... det är sorgligt.
Jag sitter med huvudvärk och undrar om man inte kan lära sig. Hitta någon som inte ljuger, kallar en saker, behandlar en orättvist eller få en att må dåligt i slutändan. självklart har inte alla relationer slutat så men de har ändå slutat - av någon anledning.

1 av 3rätt ...

Fel 1
Glassbilen körs inte av den heta killen längre..den permanenta chauffören verkar vara den som har en mage som hänger ner

Fel 2
Kris har inte hört av sig, och då kan ni räkan ut att jag inte heller fått mina pengar tillbaka, och inte fått en chans att fråga om de andra sakerna.

Rätt 1
Har suttit på balkongen på en kudde med datorn, rökelse, reggae hela eftermiddagen.

Nu ska jag färga håret :P

Balkongnytt

Senaste nytt från balkongen.. jag har planterat två olika blommor i balkonglådorna men det växer fyra sorter där.. hmm..

Ett slag i ansiktet

Det är vad det känns som...

Jag brukar inte vara så känslig men jag känner mig inte längre bekväm med att vara ensam hemma.
Mitt hem är min privata borg, min trygghet, min oas där jag har det som är mitt och där jag kan slappna av.
Men någon har förbrukat mitt förtroende och slagit ett hål i muren.

Jag tror mig veta vem det är och personen har svikit mig förr och betett sig konstigt. Vi har ett brokigt förflutet tillsammans men det här är en ny nivå. Om verkligheten är så som den verkar ikväll. Att stjäla pengar från någon annans hem, att ljuga och spela ett spel är något helt annat än att inte klara av känslomässiga relationer. Det är en ny sorts svek.

Sitter och tittar på filmen men utan att vara riktigt närvarande, glass och sötsaker dämpar inte känslan av att det inte finns något jag kan göra åt situationen. Men någon sa att det är ''värre att misstro sina vänner än att bli bedragen av dem.''
I skrivande stund är det svårt att känna mig trygg men snart är jag nog tillbaka i samma tanke - att jag måste ge alla en och ibland flera chanser. Jag klarar inte av att gå genom livet och misstro alla jag möter. Men om det är som det verkar med världen inatt har den personen förbrukat sin sista chans hos mig. Han hade redan fått för många.

..................

" # @ £ $ € { [ ]¤ h e l v e t e! % > * ^ * & \ } ] [ { € $ / ] j ä v l a ! [ ( / & % ¤ # " ! { £ s k i t!! # ¤ % & " # ¤ % fa a a a n ! & / ) >) ( / # *9 f ö r b a n n a d e ! & % ¤ £ @ @ £ $ p i s s ! @ £ $ ¤ % & / ( € { % [ 8 / ¤ # ^ ¤ g r r r r ! ] ^ ' ¤ ' * ( / & ^ * " ! @ € { ] % £ @ ¤ % ^ s k i t s t ö v e l ! [ % ¤ # "# ¤ @ £ $ ^ * > € { [ ] p u c k o ! ! ( / & % ¤ # £ $ €