Karusellen är igång. Han har hört av sig

Nu är det igång igen..
fötterna är tillräckligt mycket på jorden för att den inte ska få så hög fart ännu.

jag kan inte låta livet vändas upp och ned hur lätt som helst, inte igen. Desto snabbare karusellen får gå desto ondare gör det när jag kastas av ut i verkligheten igen.

Så här står jag - tittandes på en färgglad karusell med figurer ur himlen och helvetet och den kryper sakta framåt men jag vågar inte kliva på. Jag vet inte om jag vill. Allt gör ont.
Ändå var det länge sen jag kände en sån glädje som när jag hörde den välbekanta musiken igen.

Märket efter en hästhov...

vet inte hur väl det syns men foten är ganska svullen. Det kommer nog bli mer blått närmaste dagarna.

En liten fet häst och sjukhuset.

På sjukhuset fick jag fylla i ett formulär så att doktorn skulle få den aktuella informationen. Under rubriken vad söker du för? och hur uppkom problemet? skrev jag något i stil med:
En liten fet häst trampade på hö fot. Svullnade mycket och blått. Varit lindat sen dess.

Hälsade på Mormor idag. Jag, mamma, lillebror och mormor tog hennes hund och de två små hästarna hon har och gick på en promenad. Vi gick till vattnet, drog upp byxorna och gick i. Hästarna tyckte det var jätteskönt å de plaskade och hade sig. Den ena hästen bråkar en del men jag hade den andra. Den väluppfostrade men feta. Och jag försökte hålla honom en bit ifrån för det var en pytteliten strand å han ska alltid gå väldigt nära. Men det gick inte. Plötsligt är det smärta, skrik å tårar.

Det svullnar rejält på några sekunder och blir blått. Mamma lindar med lillebrors skärp och strumpor och de går för att hämta bilen. Byter till lindan i förbandslådan å efter fika hos mormor åkte vi.
På st:görans sjukhus i sthlm ser personalen lite gladare ut när de läst var den unga tjejen sökt hjälp för...de första orden är - en liten fet häst...

Tråkträsk och skäggiga damen

Jag gör ett officiellt uttalande om att Tråkträsk är det riktiga namnet på Rissne utanför Stockholm, iaf just de kvadratmetrar förfesten ägde rum på.
lusten att gå ut å dansa försvann och jag åkte istället hem på tunnelbanan... där satt hon... han.. hon.. ja en skäggig figur med långt hår och rosa kläder och kjol.. väldigt udda men roligt att se.

Även om kvällen inte var på bra så var dagen underbar Lunch, fika, middag med en massa promenerade runt på söder emellan med en väldigt trevlig kille jag inte sett på 2 år. Mycket som hänt på 2 år, fast samtidigt har vissa saker inte ändrats alls. *ler*
godnatt

vilken jävla natt... *suck*

Mer eller mindre exakt som det berättades på msn:

halvvägs mellan tunnelbanan å mammas lägenhet kommer jag på att de bytt lås på ytterporten och att jag nog inte har den nya nyckeln. Lillebror sover hos pappa å mamma kommer hem imorrn... HELVETE... alla portar var låsta och alla sover klockan 2 på natten.

Ringde pappa och han jobbar (kör taxi) men inte i närheten av där jag var, och han har ju ingen nyckel ändå. Han tyckte jag skulle ta nattbussen ut till där han bor (men det tar evigheter och timmar och jag vet inte om jag pallar att sova i pappas hus för jag har inte gjort det på många år) Mammas telefon är avstängd, den enda jag känner som bor nära åkte utomlands tidigare idag!
Knon svarar inte på mobilen eller hemma.. Lillebror svarar å säger att det finns en dörr till källaren där man tar in cyklarna.. men den var låst...
så ser jag att det lyser högst upp i en lägenhet i uppgången längst bort... och porten var inte stängd ordentligt.. plingar på.... inget händer (vem fan öppnar när det ringer på mitt i natten?!) plingar igen.... en man smyger upp dörren å ser skeptisk ut.. jag förklarar å ber om ursäkt.. han säger att nyckeln inte passar ( dvs han är rädd) jag förklarar igen att mamma bor längre bort i huset å att det borde gå att komma bort genom källaren om han kan öppna ner dit... Han gör det å jag lyckas komma hem *glad*

ska ge honom blommor imorrn